främlingsfrukost/stranger's breakfast

idag, en tidig tidig morgon sprang jag och mina tre kollegor över gatan
och in på macdonalds för att köpa frukost.
påväg tillbaka tillbaka till affären mötte jag en man som undrade om jag kunde
skänka en slant eller två till en kaffe. jag sa nej tyvärr, men ångrade mig påvägen och
sprang tillbaka och beställde en kaffe och blåbärsmuffin.
när jag kommit ut igen ser jag han ingenstans, han är som bortblåst.

sen ser jag honom dricka kaffe och äta en blåbärsmuffin vid ett av borden.
snopet. jag gav honom kaffet och muffinsen ändå och han sa att han skulle ge det till någon
som behövde det.

jag blev nästan lite arg. eller ni vet. när man försöker göra något bra för en gångs skull,
så blir det bara fel. kanske är den egoistisk tanke. jag ville ju så gärna ge honom
den där stackars blåbärsmuffinsen.
---
today, a very early morning, me and my collegues ran past the street and in to macdonalds
to buy some breakfast.
on our way back i passed a man asking me for change so he could buy a morning coffee.
i said "i'm sorry", but regret my answere so i went back in and bought a coffee and
a blueberry muffin. when i got outside, he was gone. i looked around and saw him sitting
insde mcdonals, drinking a coffee and eating a blueberry muffin.
i gave him what i bought for him anyways and he said he will give it to someone
that needs it.

i almost got a little bit angry. well, you know. once you try to do something
nice, it just gets all wrong. maybe it's an egoistic thought.
i just wanted to surprise him with that blueberry muffin, that's all.